Den generella regeln är att det heter vartannat vid ord med t-genus, som hus, och varannan vid ord med n-genus, som boll. Det blir alltså vartannat hus och varannan boll. Detta kallas för inre böjning.

Men det här är ett område där språket är i förändring: mångas språkkänsla omfattar inte den inre böjningen. Då använder man i stället formen varannan vid alla slags ord, och säger till exempel varannat hus.

Det finns andra ord som beter sig på samma sätt: halvannan/halvtannat, varenda/vartenda, vareviga/varteviga.

En annan grupp är ord som slutar på -dera, t.ex. endera/ettdera, ingendera/ingetdera, någondera/någotdera, vardera/vartdera, vilkendera/vilketdera.

Även för dessa grupper gäller att många använder n-formen även vid ord med t-genus och till exempel säger varenda hus, ingendera huset.

Formen vartannat hus, alltså med inre böjning, stör ingen, medan formen utan inre böjning, varannat hus, kan störa någons språkkänsla. För den som väljer mellan de två formerna är vartannat hus störningsfritt och därför rekommenderar vi den.