Det kan heta på båda sätten: familjen blev besviken på resmålet eller familjen blev besvikna på resmålet.

Familjen är grammatiskt sett singular bestämd form. Om man böjer besviken efter den grammatiska formen (singular) heter det familjen blev besviken. Men betydelsemässigt består en familj alltid av mer än en person, och kan därmed ändå uppfattas som en sorts plural. Därför kan man också böja besviken efter betydelsen, alltså i plural: familjen blev besvikna.

När adjektivet står före substantivet följer det alltid den grammatiska singularformen: en besviken familj men inte en besvikna familj. Valmöjligheten brukar uppstå när adjektivet står efter verben bli eller vara (som predikativ). Typiska exempel på sådana konstruktioner är just familjen blev besviken/besvikna eller styrelsen är oenig/oeniga. Detta mönster gäller vid många ord som betecknar grupper eller kollektiv: lag, styrelse, par, företag, familj, utskott, m.fl.

Traditionellt har man hävdat att det är den grammatiska formen som ska styra, men nu föredrar många att böja efter betydelsen. Laget blev glatt över den oväntade segern reagerar många på, och skriver hellre Laget blev glada över den oväntade segern. När det gäller folk finns inget annat alternativ än att böja adjektivet efter betydelsen, alltså i plural: Folk är upprörda.

Om inget alternativ känns riktigt bra kan man överväga att formulera om eller välja ett annat ord: alla i familjen blev besvikna, spelarna blev glada över den oväntade segern.