En del sådana nationalitetsbeteckningar används också specifikt om manspersoner, i synnerhet de som innehåller maskulina ändelser som -man. Samtidigt används ibland feminina former som norska, engelska, ryska och spanjorska om kvinnor. Många andra nationalitetsbeteckningar används oftare eller enbart könsneutralt, som algerier, bolivian och estländare.
Precis som i yrkesbeteckningar och titlar som lärare (jfr lärare och lärarinnor) och riksdagsledamot (jfr riksdagsman och riksdagskvinna) menar vi att könsneutrala nationalitetsbeteckningar och nationalitetsadjektiv bör eftersträvas.
Om man vill undvika en form som starkare uppfattas som en beteckning för manspersoner, som engelsman, fransman och norrman, kan man ofta göra omskrivningar. Det kan till exempel handla om att hitta andra ord som fungerar i sammanhanget, som britt för engelsman, eller att göra omskrivningar som franska invånare eller personer från Frankrike. Många nationalitetsbeteckningar som svensk och dansk är bildade på adjektivformer, och former som norskar och franskar har långsamt blivit vanligare, även om de fortfarande uppfattas som vardagliga.