Det finns en tradition att man använder hon när man talar om människan med generisk betydelse, som art betraktad. Här är ett exempel:

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom samspel och kommunikation kan hon uttrycka sin personlighet, sina känslor och sina tankar och förstå hur andra känner och tänker.

Detta är en rest från ett gammalt grammatiskt system där substantiv delades in i maskulinum, femininum och neutrum.

Hon används ofta även när man talar om till exempel båtar och tid: Vad är klockan? Hon är sju.

Om man vill uttrycka sig könsneutralt går det bra att säga den om båtar och klockor. I fråga om människor kan man välja hen eller den.

I exempelmeningen ovan kan man även skriva om texten och använda vi:

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom samspel och kommunikation kan vi uttrycka vår personlighet, våra känslor och våra tankar och förstå hur andra känner och tänker.

Man kan också ändra till plural:

Språk är människornas främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom samspel och kommunikation kan de uttrycka sin personlighet, sina känslor och sina tankar och förstå hur andra känner och tänker.

Läs även:
Hur gör jag för att referera till personer utan att behöva ange kön?
Hur vet man om ett ord för en grupp människor är könsneutralt?

Fördjupning:
Avsnittet om könsneutralt språk i Språkrådet rekommenderar (2023), s. 45–58 (pdf).