Varför säger man pannkakor är gott? Borde det inte vara pannkakor är goda som är det enda korrekta?
Denna sorts meningar brukar kallas pannkaksmeningar, efter just det här exemplet med pannkakor. Det handlar om att adjektivet inte böjs efter substantivet när det gäller numerus (plural eller singular) eller genus (n-form eller t-form). När man säger Pannkakor är gott talar man normalt om maträtten i allmänhet, vilket kan förklara adjektivböjningen. Om man i stället talar om specifika pannkakor använder man bestämd form och böjer adjektivet i plural: De här pannkakorna är goda.
På samma sätt fungerar andra ord som syftar på något i allmänhet, där det inte finns en specifik referent. Om substantivet står i singular är det då vanligt att man böjer adjektivet i t-form, trots att substantivet har n-genus: Pizza är populärt. Tryffel är dyrt. Mjölk är nyttigt. Hygien är viktigt. Källsortering är obligatoriskt.
Ibland förklaras den här typen av ”felaktig” böjning, där ett ord i plural (pannkakor) bestäms av ett adjektiv i singular (gott), eller där ett n-genusord (tryffel) bestäms av ett adjektiv med t-böjning (dyrt) med att man kan tänka sig en annan, underliggande struktur: Det är gott med pannkakor. Det är dyrt med tryffel. Ibland tänker man sig det i stället som en att-sats: Att äta pannkakor är gott. Att köpa tryffel är dyrt.