Ombudsperson används som könsneutral benämning i vissa sammanhang, men ganska sällan. Så ombudsman har fortfarande ett starkt fäste i språkbruket, kanske beroende på att det förekommer i flera myndighetsnamn, till exempel Diskrimineringsombudsmannen. Om ordvalet inte handlar om själva yrkesbeteckningen ombudsman, utan om någon som har till uppgift att bevaka en annan persons, eller grupps, intressen, finns det könsneutrala ombud.

Vi rekommenderar generellt att man använder könsneutrala yrkesbeteckningar, men i några fall har inget könsneutralt alternativ fått fäste i språkbruket, som i fallen sjuksköterska och barnmorska och i ett fåtal yrkesbeteckningar på -man som brandman. Och till dem sällar sig fortfarande ombudsman.

Formen ombudsperson förekommer alltså, men fortfarande ganska sällan, som alternativ till ombudsman, i likhet med tjänsteperson i stället för tjänsteman. Det kan finnas flera skäl till varför ombudsperson stöter på patrull. Det svenska ordet ombudsman har ju lånats in till flera språk, vilket gör att formen mer fått fäste. Å andra sidan finns den här diskussionen i flera språk, bland annat för engelskans del där också alternativet ombudsperson föreslås, och i tyskan finns den kvinnliga motsvarigheten Ombudsfrau. Ett annat skäl, som kanske väger tyngre, är att ombudsman är befäst i ett antal myndighetsnamn som Diskrimineringsombudsmannen, Barnombudsmannen eller Konsumentombudsmannen.