Det hade kunnat bli ögonglas, men det blev inte så, utan glasögon.

Vad orden i en sammansättning får för betydelser i förhållande till varandra är inte självklart, utan betydelserna uppstår och befästs i sammanhang och användning. En papperslampa är tillverkad av papper, men en papperskorg är tillverkad för att lägga papper i. En barnarbetare betecknar ett barn, men en barnskötare betecknar någon som tar hand om barn. Ofta, men inte alltid, betecknar det sista ledet vad sammansättningen betecknar, medan förledet specificerar betydelsen på något sätt.

Man kan tycka att det borde vara ’glas för ögonen’, i stället för’ ögon av glas’, som man kanske tänkte sig på 1500-talet när ordet började användas. Men man kan tänka olika, och betydelserelationen mellan ord i en sammansättning är inte förutsägbar. Det går sällan att säga varför det blir på det ena eller andra sättet.