Vi rekommenderar i första hand den unga med -a. Det finns ingen form som uppfattas som könsneutral av alla i alla situationer, men man måste ändå välja antingen -e eller -a. Vid vissa självständiga adjektiv (t.ex. den enskilde/den skyldige) har de flesta en stark känsla för -e, men vid andra självständiga adjektiv där osäkerhet uppstår rekommenderar vi -a.

Eftersom olika ord har olika fasta a- eller e-mönster, går det inte att ge någon rekommendation för alla fall. Men vid tvekan rekommenderar vi -a, eftersom den formen har vidare användning än -e, och därmed inte är lika tydligt förknippad med kön.

Bakgrund
Att det inte finns någon könsneutral form beror på att människor tolkar -a och -e olika i skilda sammanhang. Vissa uppfattar a-formen som den könsneutrala formen, andra menar att e-formen är könsneutral. Resultatet blir att ingen form kan sägas vara neutral.

Det finns inga systematiska regler för detta idag, och några sådana har heller aldrig funnits i svenskan. Det finns dock vissa faktorer som påverkar hur vanligt -e eller -a är då kön inte är känt, och några sådana mönster är:
* Adjektiv som används utan något substantiv efter, som den unga/den unge tenderar att oftare sluta på -e.
* Vilket adjektiv det rör sig om spelar roll – vissa ord stelnar i sina former och tenderar att oftare få -e, som t.ex. den enskilde och den ersättningsskyldige.
* Textens formalitetsgrad. Ju formellare sammanhanget är, desto oftare används -e.

Läs mer om a- och e-form här.