Det är osäkert varför bekräftan blivit så vanligt i språkbruket, men sannolikt är det andra ord som smittat av sig (anmodan, ansökan, försäkran m.fl.). Kanske uppfattar man -an-formen som finare, och som lite mer abstrakt. Det är inte ovanligt med formväxlingar t.ex. mellan -(n)ing och -an, som i ansökning, ansökan; försäkring, försäkran; predikning, predikan. Men något ord bekräftan finns alltså inte.

Ett generellt argument mot den här typen av ordbildningar med -an är att orden inte går att böja i plural.