Tidigare kallades sjukdomen röda hunden. Den namnformen är bildad enligt samma mönster som Röda korset och Röda nejlikan. Det tidigaste belägget på den formen i Svenska Akademiens ordbok är från 1786 och lyder: ”Ibland vanliga åkommor ... räknas den så kallade röda hunden”. I Uggleupplagan av Nordisk Familjebok från 1916 benämns sjukdomen fortfarande röda hunden, men efter det är röda hund den vanliga benämningen.

Det som inträffat när röda hunden har blivit röda hund är att adjektivet har behållit sin böjda form medan substantivet förlorat sin. Det här bortfallet av artikeln -en är typiskt i vissa fasta fraser där substantivet slutar på -nd som i hund. Förklaringen är att hund ofta uttalas /hunn/. Slutartikeln -en har sedan assimilerats, d.v.s. smält samman med grundformen. Ett annat exempel är Gröna Lund, namnet på ett nöjesfält i Stockholm.

Att det heter röda hund beror på att hund är ett gammalt ord för utslag.