Rosk, som betyder ’skräp, avfall’, går tillbaka på ett allmännordiskt ord. Det finns i vissa dialekter i Sverige, ibland där med varianten rusk. Så heter det också i norskan. Det är besläktat med med rask ’småplock, krafs’ (hela rasket), ruska (t.ex. tångruska) och troligen också med rusk ’dåligt väder’.

I finlandssvenskan är rosk inte dialektalt utan ett allmänt spritt ord. Där finns också orden roskpåse i betydelsen ’soppåse’ och det vardagliga roskis i betydelsen ’soptunna, papperskorg’. Roskis kan också användas om ’soppåse’