Böjningsformen böt används främst i talspråk och informellt skriftspråk, framför allt av talare från Stockholm och Uppland. I mer formellt skriftspråk är formen ovanlig. Inget tyder på att den sprider sig, men inte heller att den försvinner.

Även om böt inte är den ursprungliga formen, så har den funnits mycket länge. Det är inte så märkligt. Den stämmer med hur de rimmande orden bryta, flyta, knyta, ryta, skryta, snyta, (för)tryta böjs. Den är alltså inget tecken på en allmän övergång från svag till stark böjning, utan bara på att språkbrukare ofta eftersträvar regelbundna mönster.

De som säger böt har ofta bytit som supinform (har/hade bytit), i linje med de talspråkliga formerna flytit, knytit osv. i stället för flutit, knutit.

Byta kan även böjas bytar, bytade, bytat i Sydsverige. De formerna är också ovanliga i skrift.