I standardsvenskan böjs verbet skära, skar, skurit och i skrift rekommenderar vi därför skurit sig.

Skära, skar, skurit är ett exempel på stark verbböjning, där vokalen i verbet förändras mellan formerna. De flesta verb i svenskan böjs svagt, med -(a)de och -t, och skära, skärde, skärt ansluter till det mönstret. Dessa former förekommer framför allt i talat språk. Men det är också fullt möjligt att språket håller på att förändras mot fler svaga verbböjningar.