Beräkningar av de svenska bokstävernas relativa frekvens gjordes på 1960-talet. De baserades på ett material som bestod av tidningstexter från 1965. Sammanställningen redovisas dels i Nusvensk ordbok I–IV, dels i den betydligt lätthanterligare Tiotusen i topp (1972).

Tyvärr behandlas gemener och versaler av samma bokstav som separata enheter. Det är svårt att veta vad detta innebär för statistiken, men egentligen skulle man vilja slå ihop de två kategorierna och lägga ihop frekvensen för e med frekvensen för E. Man får dock en rätt bra bild genom att utgå ifrån ordningen mellan gemenerna. Så här blir det då:

e a n t r s i l d o m k g v ä f h u p å ö b c y j x w z q