Klinker används oftast som ett oböjligt kollektivord: Klinker läggs i hall, kök och badrum. På samma sätt använder vi orden kakel och tegel. Enligt ordböckerna på svenska.se har klinker n-genus (en klinker) men i språkbruket används både n-form och t-form: lägga ny klinker; lägga nytt klinker.

När man ska tala om enskilda plattor kan det böjas en klinker, den där klinkern, flera klinker, de där klinkerna (vilket även SAOL rekommenderar). Även pluralformen klinkers förekommer. Då blir bestämd form plural de där klinkersen. Ett alternativ är att lägga till ett böjbart efterled: klinkerplattor (jämför tegelstenar, kakelplattor).

Ordet klinker kommer från nederländskans klinker, som är bildat till verbet klinken, ’klinga’.

Läs även: Hur ser Språkrådet på s-plural?