Hur skriver man förkortningen usb på svenska, och hur böjs den? Och hur skriver man den nya standarden: USB-C, usb-C eller usb-c?
Vi rekommenderar i första hand att denna förkortning skrivs med små bokstäver: usb. Det förekommer dock också att förkortningen skrivs versalt (USB), men generellt rekommenderar vi små bokstäver för etablerade initialförkortningar. För den senaste usb-standarden rekommenderar vi skrivsättet usb-c, i sammansättningar usb-c-kontakt.
När enskilda bokstäver används som kategoribeteckningar, som i A-lag och F-skatt, är det vanligt med versal. I usb-c kommer kategoribeteckningen sist, och riskerar att störa läsningen. Därför förordar vi skrivningen usb-c.
Om enbart förkortningen används får ordet vanligen t-genus: ett usb, det där usb:t. I plural kan samma form användas, flera usb, men det är ovanligt; i stället brukar det förses med ett efterled: flera usb-minnen.
Ett usb-minne, som det ofta kallas, är en separat minnesenhet avsedd att anslutas till en usb-port på en dator eller annan typ av enhet som har ett usb-uttag. Även benämningar som usb-sticka förekommer, utifrån den ofta avlånga formen. Förkortningen usb står för det engelska universal serial bus.
Läs även: