Vi rekommenderar guss, som det också stavas enligt Svenska Akademiens ordlista. Det böjs en guss, den gussen, flera gussar, de där gussarna.

S:et dubbeltecknas för att visa att vokalen är kort. S väljs före z eftersom det är det vanligaste sättet att skriva s-ljudet, och vi ändå inte gör någon uttalsskillnad mellan s och z på svenska.

Ordet betyder ’tjej’ och kommer av förortssvenskan. Där är guss ursprungligen en modifiering av det turkiska ordet kiz, som är normalordet för ’flicka’.