Fromma kommer av fornsvenskans froma, som betydde ’nytta, lycka, duglighet’. Nu finns bara uttrycket till någons fromma kvar, som alltså betyder ’till någons nytta’.

Tidigare har fromma dock använts på flera sätt. På 1700-talet kunde man försöka eller söka sin fromma, vilket betydde ’söka sin lycka’. På 1500-talet kunde man säga "All folk med dygd och froma", och då betydde froma ’goda gärningar’.