Först fanns förkortningen vik. för vikariat. När den förkortningen började användas som ett ord, så var det naturligt att stava ordet på ett sätt som stämmer med svensk stavning: vick. Vare sig verbet vicka uppfattas som bildning till vick eller bildat direkt som kortform till vikariera, bör det också stavas på ett sätt som stämmer med svensk stavning: vicka. Vicka böjs vickar, vickade, har vickat.

Om man skriver vik och vika luras läsaren till ett uttal med långt i, och till att tro att det handlar om något annat.