Dimra är den form som står i ordböckerna. Men även dimma fungerar som verbform, och det är ungefär lika vanligt i bruket att använda "dimma belysningen" som "dimra belysningen".

Anledningen till att det finns två former att välja mellan är att det finns två ordbildningsmönster: 1) timmer – timra och 2) trimmer – trimma.

I mönstergrupp 1 ses verben som bildade till substantiv, som innehåller r i ordstammen. I mönstergrupp 2 ses substantiven som bildade till verben med hjälp av ändelsen -er (eller -are).

Enligt mönster nr 1 får vi dimra, enligt mönster nr 2 dimma. Sannolikt kom substantivet dimmer före verbet i svenskan, vilket talar för dimra enligt grupp 1.