Ska det vara mig i sista meningen? ”Vågen tornade upp sig högt över mig och jag sögs ner. Det var en otäck känsla att falla rakt genom vågen, fritt fall några svindlande meter, men med flera ton vatten över mig.”
I följande fall är det inte svårt att avgöra om det ska vara mig eller sig. Vi kallar detta pronomen för X.
1) ”Jag hade flera ton vatten över X” – pronomenet X syftar på ordet jag, alltså X = mig
2) ”Mannen hade flera ton vatten över X” – pronomenet X syftar på ordet Mannen, alltså X = sig.
I din mening är det svårare att avgöra vad X syftar på.
3) ”Det var en otäck känsla att falla ... med flera ton vatten över X”.
Strikt grammatiskt syftar X på det innehållstomma ordet det. Men så fungerar det inte. I stället tänker man in någon person som kan ”agera”, någon som kan falla. Eftersom meningen står direkt efter meningar där jag (och mig) nämns, är det närmast till hands att den känsla som beskrivs i sista meningen gäller samma ”jag”. Därför verkar mig naturligt.
Men man kan ju tänka sig ett tankesubjekt som någon, vem som helst, och därför kan man också välja sig.