Ordet fan har i olika former uppträtt som svordom i svenskan sedan 1400-talet. Andra, numera sällan hörda, former är faen, fän, fänden, fänen och fanen. Fan är en benämning på djävulen, och svenskan har troligtvis lånat det från nordfrisiskans fannjen (eller fannen), som betyder ’den frestande’.