Normalt brukar det vara singularformen som står som förled i sammansättningar, t.ex. hundmat, åkerbruk. Det borde därför egentligen heta föräldermöte o.s.v.
Det finns dock som alltid undantag och förutom föräldraförening m.fl. kan nämnas mödravård, ögonläkare, öronmärka.
Singularformen förälder är en relativt ny företeelse i svenska språket. Den kom inte i mer allmänt bruk förrän under 1960- eller 1970-talet, då den introducerades i bl.a. lagtexter och i vissa andra sammanhang (t.ex. inom skolväsendet) där man har bruk för ett sammanfattande ord som betecknar en ensamstående vårdnadshavare eller den ena av två vårdnadshavare, d.v.s. betydelsen ’endera fadern eller modern’. När singularen förälder började spridas, förekom det en hel del reaktioner från ”vänner av ordning”, som tyckte att det var en alldeles förskräcklig ordform. Senare har det ju visat sig att den är ytterst praktisk.