Ordet fonem betyder minsta betydelseskiljande enhet i ett språk. Med morfem menas minsta betydelsebärande enhet i ett språk.

Om man byter ut b i bil mot p får man ett nytt ord, pil. Om man fortsätter med sådana här utbyten kan man konstatera att b och p är betydelseskiljande, alltså fonem i svenskan. Ibland men inte alltid är fonem lika med språkljud. Om man byter ut ett bakre sj-ljud mot ett främre sj-ljud i t.ex. sjal, får man inte ett nytt ord. Om man i stället byter ut sj-ljudet mot ett m får man ett nytt ord, mal. Alltså är sj-ljud (oavsett uttal) ett fonem och m ett fonem i svenskan. Bakre sj-ljud och främre sj-ljud är däremot inte två olika fonem i svenskan utan bara varianter av samma fonem – de är allofoner. En allofon är alltså en variant av ett fonem som inte ger skillnad i betydelse.

I ordet personbilarna är person ett morfem (med betydelsen ’mänsklig varelse’), bil ett morfem (med betydelsen ’en sorts fordon’), -ar ett morfem som anger flertal och -na ett morfem som anger bestämdhet. De två första morfemen kan också fungera som självständiga ord, de två andra bara som böjningsändelser. Med hjälp en speciell sorts morfem (avledningsändelser) kan man också skapa nya ord: person + lig > personlig, bil + ist > bilist.