Bara är ett så kallat fokuserande satsadverbial, vilket betyder att det inte bara kan bestämma hur man tolkar en hel sats, som här, där bara bestämmer hur man tolkar vill ha, och som en följd av det hela satsen:

Barnet vill bara ha äpplen.

Man kan också tänka sig en mening som ser ut så här, där bara fokuserar på vad det är barnet vill ha:

Barnet vill ha bara äpplen.

I talspråket kan man ha lite friare ordföljd. Där klargör betoning till vilket ord bara hör. Sammanhanget gör också att en skriven mening ofta tolkas rätt, även om bara råkar hamna på fel ställe. Meningen De äter bara godis på lördagar tolkas förmodligen av de flesta som om bara hör till på lördagar, eftersom det verkar osannolikt att någon skulle äta enbart godis en hel dag. Men om man ska vara noga så borde det heta De äter godis bara på lördagar (eller hellre: Godis äter de bara på lördagar).