Huvudregeln är att m bara dubbelskrivs om det står mellan två vokaler. Närmare bestämt när m står efter en kort vokal i betonad stavelse, och det också kommer en vokal efter m: kamma, grymma, tomma. När ingen vokal kommer efter m utan m står sist i ordet enkelskrivs det: kam, grym, tom.

Men det finns ett viktigt undantag till denna regel: orden damm, lamm och ramm. I dessa tre ord dubbelskrivs m fast det står sist i ett ord. Anledningen är att undvika förväxling med orden dam, lam och ram. Vi skriver alltså damm, lamm och ramm för att skilja dem från dam, lam, och ram, och undvika så kallade homografer. Homografer är två (eller flera) ord som stavas likadant men har olika betydelse.

Läs även: Vad menas med homonym, homograf och homofon?