Sådan här användning av preteritum (dåtid) kallas i Svenska Akademiens grammatik för modifierande preteritum. Det förekommer mest i talspråk.

Preteritum uppfattas alltså som ett mer försiktigt och hövligt tempus än presens, som skulle kunna göra ett alltför rättframt intryck: Det var väldigt vad du var fin i håret, Fanns det möjligen en enkrona?, Det var en sak jag måste tala med dig om, Det var värst etc. Samma språkbruk med förmildrande preteritum finns i många andra språk.

Ibland är preteritum uttryck för ett slags psykologiska tidsperspektiv. Man tänker sig tillbaka i tiden något, som om det som kommenteras (delvis) redan inträffat eller åtminstone om ett ögonblick kommer att vara en del av dåtiden. Det här var gott, Vem stod på tur?, Jag hade glömt hur roligt det var att simma.