2) Det ska också vara jämn- om förledet klart anknyter till adjektivet jämn, t.ex. jämnslipa, jämnflytande.
3) Det ska annars vara vara jäm-, t.ex. om det är fråga om betydelsen ’som är i höjd med eller invid något’, t.ex. jämsides, jämföra, jämlike, jämställa.
Man kan alltså göra skillnad på jämnbred om en planka som är lika bred i hela sin längd och jämbred om en planka som är lika bred som en annan (plankorna är jämbreda).
Så här står det i Svenska Akademiens ordlista: ”Det finns en klar tendens i språkbruket att utnyttja den mer genomskinliga formen jämn-. Enklast är att använda jämn- genomgående utom i följande ord: jämbredd, jämbördig, jämföra, jämförelse, jämlik, jämsides, jämställa, jämställd, jämställdhet, jämvikt och jämväl."