I svensk stavning förekommer aldrig dubbelt j. Det behövs inte, eftersom vokalen före j i betonad stavelse alltid är kort, t.ex. vaja, meja, goja, röja.

Det förekommer i informellt språk ett fåtal stavningar med dubbelt j, t.ex. smeknamn som Jojje och slangformer som majje (magister).