Man kan säga och skriva både min blå klänning och min blåa klänning, grå katter och gråa katter.

Å:et i blå och grå är ursprungligen ett långt a. Ändelsen -a smälte redan på medeltiden samman med stamvokalen a till ett enda långt a. Därefter blev det långa a:et till ett å, så att det kom att heta min blå klänning och grå katter.

Men många föredrar i dag att böja blå–blåa och grå–gråa på samma sätt som gul–gula, och det är helt rimligt. Därför kan det också heta min blåa klänning och gråa katter.