Ordet underårig förekommer mest i lagspråk, i allmänspråket är minderårig vanligast.

I båda fallen betecknar det ’person under 18 år’, d.v.s. ’omyndig’. Anledningen till att man inte säger ’omyndig’ är att en omyndig person tidigare (före 1989) kunde vara en person som uppnått myndighetsåldern men som omyndigförklarats.

I några lagar används minderårig; i regel då i betydelsen ’omyndig’, men ibland om en yngre kategori underåriga, oftast de som är under 15 år.

Vid behov kan man förtydliga sig, så att man exempelvis skriver minderårig, d.v.s. under 18 år om det är det som avses.