Stavningen och slog igenom med den första Bibelöversättningen från 1526. Den har levt kvar eftersom och är så vanligt. Stavningen med ch hämtades från tysk ortografi, och den återspeglar det dåtida uttalet med ett sorts g-ljud. Jämför med att jag ofta då stavades iagh.

Med stavningen och kunde konjunktionen och dessutom skiljas från det numera ålderdomliga ordet ock, som betyder ’också’.

Vanligen dubbeltecknas den långa allofonen av k-ljudet som ck (backar, lock) i svenskan, medan de övriga nordiska språken skriver kk.