Svenskans substantiv på -ens går ytterst tillbaka på latinska substantiv på -tia eller på substantiverade perfektparticip. Det kan ibland vara svårt att fastställa vad som gäller för ett enskilt ord. Exempelvis kan frekvens komma av substantivet frequentia eller av participformen frequens, i genitiv frequentis.

När adjektiv bildas till svenska ord på -ens förekommer två mönster: antingen ersätts substantivets slut-s med -t, t.ex. frekvens: frekvent, eller också läggs ändelsen -iell till efter att substantivets -s har bytts mot -t, t.ex. frekventiell. Det -t som finns med då har sitt ursprung i den latinska stamformen. Det är alltså så att den svenska ordbildningen tar hänsyn till den latinska stammens konsonantism: differens motsvaras av differentiell, essens av essentiell, existens av existentiell, potens av potentiell. Därför kan konsekventialism och konsekventiell också betraktas som regelbundet bildade former till konsekvens.