Ordet egen böjs oftast som ett adjektiv, d.v.s. en egen soffa, ett eget bord, flera egna stolar. Men egen böjs annorlunda än adjektiv när det står direkt efter ett possessivattribut (något som betecknar ägande), t.ex. min/mitt/hennes/Kims).
Ett ”vanligt” adjektiv hade här böjts svagt: min gröna soffa, mitt gröna bord, mina gröna stolar. Det är troligen förklaringen till att många böjer också egen på detta sätt tillsammans med possessivattribut; man följer helt enkelt den vanliga regeln: *min egna soffa etc. I talspråk är den böjningen mycket vanlig.
Om det står ett annat ord (t.ex. fina) mellan possessivattributet (t.ex. min) och någon form av ordet egen används den svaga adjektivböjningen för egen, d.v.s. egna.
Det heter alltså
min egen soffa, mitt eget bord, mina egna bord
men
min fina egna soffa, mitt fina egna bord, mina fina egna stolar.