Adjektivet anhörig används nästan alltid substantiverat, alltså utan efterföljande substantiv. Det kan stå i obestämd form: en nära anhörig. Det kan också stå i bestämd form.

Man säger den anhörige 1) när det syftar på en man men också 2) när det inte har någon bestämd syftning.

Man säger den anhöriga när det syftar på en kvinna.

I plural heter det (de) anhöriga.