Fråga:
En ensam, lösryckt rad kallas ibland av typografer för horunge – finns det någon bättre term för detta?


Svar:
Språkrådet rekommenderar ensamrad som typografisk term för fenomenet att den sista raden i ett stycke hamnar som en ensam rad överst på en sida eller i en spalt, eller när den inledande textraden i ett nytt stycke hamnar ensam längst ner i en spalt eller på en sida.

Vi rekommenderar ensamrad främst av funktionella skäl. Termen är lätt att förstå, även för den som inte är typografiskt skolad, och termen beskriver fenomenet väl. Ordet har dessutom förekommit i bruket sedan flera år tillbaka, och det är också ett ord som kan fungera väl över tid.

Vi avråder från horunge som tidigare varit den etablerade termen. Termen är gammal; det första kända belägget är från 1823. På senare år har termen dock ifrågasatts allt mer, eftersom den av många uppfattas som föråldrad och stötande.

Förr har man ibland skiljt på enkel horunge (engelska orphan), när första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt, och dubbel horunge (även änka, engelska widow), när sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. Ensamrad räcker dock som övergripande term för båda fallen. Behöver man precisera är det tydligare att tala om radens placering, till exempel ensamrad överst (på sidan/i spalten) eller längst ned (på sidan/i spalten).




Hjälpte svaret dig?
Ja     
Nej

Kommentarer: