Om vare sig och varken ska användas med eller utan inte är en språkfråga som varit omdiskuterad länge. Den handlar om korrektheten hos följande fyra varianter:

1) Jag kom nyss på att jag vare sig ätit eller druckit.
2) Jag kom nyss på att jag inte vare sig ätit eller druckit.
3) Jag kom nyss på att jag varken ätit eller druckit.
4) Jag kom nyss på att jag inte varken ätit eller druckit.

Språkrådet betraktar alla fyra varianterna som rimliga, men enligt den traditionella normen skulle 1) och 4) vara inkorrekta. Den normen utgick från att varken är negerande i sig och inte skulle kombineras med inte, eftersom det då skulle bli en dubbelnegation. Det beror på att varken historiskt sett kommer av det fornsvenska hvar ’var och en (av två)’ i kombination med negationen gi. Vare sig som inte innehåller någon historisk negation, skulle däremot alltid kombineras med en negation som inte, knappast eller aldrig. Enligt den äldre regeln skulle man därför inte skriva Jag kom nyss på att jag vare sig ätit eller druckit eller Jag kom nyss på att jag inte varken ätit eller druckit.

I dag är det dock få som uppfattar varken som en negation, eller vare sig som icke-negerat, och i språkbruket är alla varianter med inte och vare sig och varken vanliga. Alla varianter tolkas som negerande och inga skapar missförstånd. Vi menar därför att det inte längre finns några språkliga skäl att fortsätta att upprätthålla skillnaden mellan vare sig och varken.

Detta har dock länge varit en omdiskuterad språkvårdsfråga, och särskilt varken med negation kan vissa reagera negativt på. Alla brukar dock acceptera satser av följande typ, där inte skiljs från varken med ett kommatecken:

Rubriker bör heller inte avstavas, varken huvud- eller underrubriker.