Ikon för Frågelådan

Frågelådan i svenska

Frågelådan

Fråga:

Hur ska man använda termerna funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsvariation?

Svar:

Det här är tre formella termer som vi rekommenderar när man talar om funktionshinder och funktionsnedsättning. Termerna fungerar i exempelvis fackspråk och myndighetskommunikation, men också i vårdat allmänspråk. De används dock i lite olika situationer och för olika syften.

Funktionsnedsättning är en nedsättning av någon av kroppens eller hjärnans funktioner, till exempel en hjärnskada eller dövhet. Funktionshinder avser då enligt Socialstyrelsens definitioner ’hinder i miljön’ för den som har en funktionsnedsättning, till exempel trappor utan rullstolsramp för den som använder rullstol. Enligt den definitionen kan alltså en person inte ha ett funktionshinder, eller vara funktionshindrad, endast miljön omkring kan vara hindrande. Socialstyrelsen har avrått från handikapp för dessa begrepp sedan 2007 eftersom det ordet i dag anses ha negativ laddning.

Vissa upplever även termen funktionsnedsättning som negativ och använder hellre ord som funktionsvariation, funktionsskillnad eller funktionsvariant. De här orden betonar att alla individer fungerar på olika sätt, inte bättre eller sämre. De refererar på så vis teoretiskt till alla människor, varför de kan fungera sämre när man behöver lyfta fram grupper med särskilda behov. Ofta används dessa ord mer övergripande för funktionsförmågor som på något sätt avviker från den gängse normuppfattningen om en ”normalfungerande” människa. Detta kan ibland innebära en funktionsnedsättning, men behöver inte göra det, utan kan avse sådant som i många sammanhang är en tillgång – som att ha extremt mycket energi, eller vara väldigt lång.

I bruket förekommer alltså olika benämningsord. Här finns skillnader mellan fackspråk och allmänspråk, mellan olika stilnivåer och mellan olika grupper, men också mellan individer i en grupp. I de flesta sammanhang kan funktionsnedsättning och person med funktionsnedsättning fungera, men när man tilltalar eller omtalar specifika grupper eller individer, bör man om möjligt använda de benämningar som grupperna eller personerna ifråga själva föredrar.

Sammansättningar med ord som funktionsnedsättning kan bli långa och otympliga. Som ensamt ord är kortformen funkis en vardaglig form. Men den används även stilneutralt i sammansättningar: funkisrörelsen, funkisfrågor, funkisvänlig etc.

Handikapp lever kvar i vissa etablerade sammansättningar där ordet kan vara svårt att ersätta med funktionsnedsättning, som i handikapptoalett. Sådana ord kan dock ibland ersättas med andra ord, även här beroende på sammanhang, till exempel tillgänglig toalett. Då flyttar man fokus från personer till hur något anpassats för att fungera för alla.

Läs mer i posten om valet mellan former som funktionsnedsatt respektive person med funktionsnedsättning.

 

Hjälpte svaret dig?
Ja     
Nej