Det finns två olika principer för avstavning: ordledsprincipen och stavelseprincipen. Ordledsprincipen tar hänsyn till ordets uppbyggnad i ordled (stol-ar). Stavelseprincipen följer ordets uttal i stavelser (sto-lar). Stavelseprincipen kallas även enkonsonantprincipen, eftersom den i praktiken innebär att den delen av ordet som hamnar på den nya raden inleds med en konsonant.

Man kan välja fritt mellan ordledsprincipen och stavelseprincipen och t.ex. låta utrymmet på raden avgöra (pojk-ar eller poj-kar, bus-ig eller bu-sig). I många fall leder principerna till samma resultat (spel-ning).

Avstavning innebär alltid ett avbrott i texten, och det är viktigt att göra avbrottet så lite störande som möjligt. Oavsett vilken princip man utgår från finns det därför några allmänna krav på avstavningar.

• Både det som står före och efter bindestrecket måste innehålla minst en stavelse. Avstavningar som medicin-sk, bygg-d och skriv-s ska alltså undvikas, trots att det som står efter bindestrecket kan ses som ett eget ordled.
• Lämna inte en bokstav ensam vid avstavning. Det gör texten svårläst samtidigt som man bara vinner väldigt lite utrymme. Det gäller tydligast korta tvåstaviga ord: undvik avstavningar som ä-ta, ä-ven och ät-a, sjung-a. Vid avstavning av sammansättningar och avledningar kan till nöds en bokstav stå ensam på en rad: e-post, o-typisk, i-hålig, skärgårds-ö.
• Undvik svårtolkade eller olämpliga uppdelningar som tran-sporter och urin-vånare.

De flesta texter och dokument klarar sig utan avstavning, särskilt om man har ojämn högermarginal. Webbtexter bör t.ex. alltid ha ojämn högermarginal. Där bör man endast avstava mycket långa uttryck som annars skulle ge stora gluggar i texten.

Formgivna tryckta texter med rak högermarginal, liksom text satt i spalter, måste dock ofta avstavas för att ordmellanrummen inte ska bli för stora. Eftersom avstavningar gör en text svårare att läsa, är det viktigt att begränsa deras antal och undvika mer än tre avstavade rader i sträck.

Är du osäker på hur ett ord ska avstavas kan du använda vårt avstavningslexikon (länk till annan webbplats).

Läs även:

• Finns det tillfällen då man inte bör avstava?
• Hur gör man när det hamnar tre likadana konsonanter intill varandra? Skriver man till exempel misssköta eller missköta?