Orden lukt och doft är inte helt synonyma, och har delvis genomgått en betydelseförändring, så att olika personer nu har olika uppfattningar om dem.

Enligt det traditionella mönstret hade lukt neutral laddning och användes både om sådant som luktade gott eller neutralt och om sådant som luktade illa. Doft hade positiv laddning och användes när något luktade gott.

I dag har ordens användningsmönster förändrats. I tidningstext används lukt oftast tillsammans med negativa adjektiv som dålig lukt och obehaglig lukt, medan doft används omväxlande med positiva och negativa adjektiv: en söt doft men också en frän doft. Många uppfattar därmed lukt som negativt laddat och doft som neutralt. Hur man än väljer finns det därför risk för missförstånd, men sammanhanget brukar vara tillräckligt för att avgöra vad som avses.

Verben lukta och dofta i betydelsen ’lukta av något’ används fortfarande mer i enlighet med de traditionella betydelserna. Lukta är vanligen negativt laddat, medan dofta är positivt laddat. I vissa fraser används dock lukta tillsammans med ett positivt laddat ord, t.ex. lukta gott.